Är jag redo?
Det står lite stilla just nu. Jag har ansökt om det jag ska ansöka om, skickat efter och bokat. Det är för tidigt att börja packa (i alla fall för en sån som jag som gillar att göra saker sista minuten haha) så just nu bara väntar jag.
16 dagar kvar till avresa, än så länge är jag inte ett dugg nervös eller ångerfull men jag har ändå börjat tänka efter lite grann och den tanken som tar upp mest plats i mitt huvud just nu är "Är jag verkligen redo att lämna allt och alla?"
16 dagar kvar till avresa, än så länge är jag inte ett dugg nervös eller ångerfull men jag har ändå börjat tänka efter lite grann och den tanken som tar upp mest plats i mitt huvud just nu är "Är jag verkligen redo att lämna allt och alla?"
Jag har aldrig velat vara kvar i lilla Västervik, där folk vet allt om alla och där de till och med vet mer om en själv än vad man själv gör. Jag är trött på staden som bara lever på sommaren, jag är trött på det lilla som finns att göra här, jag är trött på att alltid möta samma folk ute på krogen, i affären eller vart som. Jag vill ut, upptäcka världen, leva, vara spontan och fånga dagen.
Men, är jag redo?
Det kommer jag få svar på om två veckor. Hade jag ställt den frågan till mig själv innan jag bestämde mig för att åka iväg som au pair, innan jag bokade flygbiljett och så vidare hade jag nog aldrig kommit iväg. Jag har en förmåga att tänka för mycket, därför tänkte jag inte alls. Jag bara sa ja och så var det bestämt, ingen återvändo.
Och för såna som mig, som annars tänker för mycket, tror jag att det är det bästa beslutet. Att bara köra utan att tänka. Annars kommer man ingenstans i livet.